Lina bloggar

Idag har p-staven åkt. Läskigt, men samtidigt lite skönt. Tråkigt bara att vara lite handikappad ett par dagar. :(

Igår när jag skulle gå och lägga mig, slocknade hela Öregrund. Och dessutom hade jag inget batteri på mobilen. Jag som skulle ladda den. Men men. Vad allt är skört utan el. Det blir verkligen stillestånd överallt. Inget fungerar. Tänkte att jag kunde ju lägga mig och läsa, jo eller hur?! Hur skulle jag se något? Men hittade sen en av våra pannlampor i hatthyllan. Men hur dum känner man sig inte när man knatar runt med en pannlampa i en lägenhet mitt i natten?! Men jag hörde att nästan hela Roslagen var nedsläckt i natt.

Men livet är egentligen väldigt skört utan el. Hemma hos mamma och pappa finns det iaf vedspis så man kan få varmt i huset och varm mat. Men i en lägenhet med elspis?

Egentligen har ålder någon betydelse?! Eller är det bara siffror på ett papper?! Fast mognad är ju en helt annan grej. Fast samtidigt är man ju inte varken fysiskt eller psykiskt utvecklad på samma sätt som någon som är 10 år äldre. Så är det ju faktiskt. Man har inte gått igenom lika mycket som någon annan som är 5-10 år äldre. Det finns mer erfarenhet och så hos äldre. Så vad söker man egentligen hos yngre personer när det gäller kärleksförhållanden? Är det just att dom är yngre eller är det ren desperation att man inte får något annat? Eller ä'r det bara för att ta någons oskuld? Eller är det just kärleken? Fast kärleken är ju blind. Men samtidigt. Man kan vara jätte kär eller kåt i någon som är bra mycket yngre, men fungerar vardagen? Raggar man på någon bara för att den får gå på systemet eller har en egen lägenhet? Vad är det egentligen som drar? Eller är det att denna äldre är så snäll och säger inte nej? Och då kan få sig ett knull?! Ja inte vet jag. Jag förstår egentligen inte. När jag var 16 år, stod jag i valet och kvalet mellan två killar. Den ena 16 år liksom jag den andra 18 år. Egentligen ingen stor ålderskilnad. Men att jag skulle sitta hemma när han gick på krogen, och när jag sen ville gå på krogen inte ville det för då hade han redan gått igenom det. Nej, jag valde den killen i min egenålder. Vi tog tom. studenten samma dag, samma tid. Och vi är efter 8 år tillsammans fortfarande tillsammans och är sambos. Och vem vet vad som väntar i framtiden...

Jag är snart 25 år, jag har varit på 8 begravningar. Idag blir min 9e. Jag har verkligen börjat förstå att man inte är odödlig. Det är konstigt. För några år sen fanns knappt döden för mig. Idag är den så tydlig. Stöter på den både i jobbet och i det privata. Jag har inom bara några månader förlorat två i cancer. Först min älskade farbror. Lungcancer. Nu Martins morbror. Cancer i svalget. Dom båda hade många år kvar att leva egentligen. Men sjukdomen tog dom båda. Vilken sjukdom egentligen. Fast många idag överlever oxå.

Jag har börjat förstå att alla mina nära och kära kommer aldrig leva för evigt. Jag kommer oxå att dö en dag. Det som skrämmer mig mest är att alla går vi ensamma till döden. Det finns ingen som stöttar en och håller en i handen när det är otäckt. Man kommer att stå där själv. Så som vi blivit skapta. Det skrämmer mig.

Så vi borde ta vara på varje dag vi har med våra älskade, nära och kära, vänner och bekanta. Vi vet aldrig när dagen kommer. Vi kanske inte ens kommer att vara förberädda. Det skrämmer mig.

Ja inte vet jag. Men allt känns bara fel, konstigt ledsamt. Eller jag vet inte hur jag ska beskriva allt. Jag sitter ensammen hemma. Tårarna rullar. Varför är det såhär? Varför? Jag kan inte sätta fingret på det. Det känns bara jobbigt

Just nu känner jag mig dålig på allt.

Bloggar inte.

diskar inte.

Städar inte.

Hör inte av mig till min vänner. :( (Förlåt Lovisa)

Bara INTE

5,5 för den galoppen :D

Ibland kan man känna, att man inte gjort något. Men ändå hunnit med massor. I helgen har jag egentligen hunnit med massor, trots att jag jobbade hela lördagen så det vart inte så mkt med den. Men igår va jag duktig och tvättade, red, smorde sadeln, tvättade hästgrejor och så. Idag tänkte jag bege mig till Uppsala, ska bla köpa en födelsedagspresent till MArtin som fyllde år i januari.

Älskar dig mitt hjärta!

Ja det är verkligen. Massor, massor med allt. Har jobbat på Både Viggen/Alba och nere på Tärnan. Vattar hinns med riktigt ordentligt. Motion minst fem dagar i veckan. Älskar verkligen nya stallet. :) Jag känner att jag inte hinner med livet, men det kanske är så bara just nu. Det kanske lättar.

Idag har jag storstädat hela lägenheten. Eller hela är väl och ta i. HAr klädkammaren kvar. Så nu kanske man vågar sig på att lägga upp lite bilder på sitt hem. Känner mig riktigt duktig iaf. Allt är dammtorkat, dammsugit och våttorkat. Känns jätte skönt. :)

Eller det är egentligen pappas. Men iaf. Det är en fin SAAB 9000 CSE med 2,0turbo. Den är riktigt bra. Har alltid startat och varit pålitlig. Men inte igår. HEla bilen var stendöd. :( Tina och Manfred fick komma med startkablar. Och han skuttade igång på första försöket. Nu hoppas jag på att den startar igen när jag ska åka.

Batteriet va dött.
Nu är Tina och Manfredhär och ska hjälpa mig...

Dimman ligger som ett tungt täcke över hela staden. Den är så tät så tät att man inte ser över till ön. Luften känns tung och lite fuktig. Gatlampans sken ser suddigt ut när jag tittar genom fönstret. Grenarna på träden vajar till emellanåt. Ett löv virvlar stillsamt förbi i gatlyktans sken. Ingen ses ute på gatan, det är tomt och tyst. Ibland åker en bil förbi. Men inte ofta. Lamporna lyser ut ur lägenheterna. Någon sitter och tittar på teve, en annan ligger kanske och läser. Vad alla människor gör denna dimmiga kväll, kan ingen av oss veta. Någon kanske sitter och funderar över livet, en annan kanske sover. Staden är i ett sovande tillstånd nu. Som om den gått i dvala. Men solen tittar fram ibland och börjar tina upp det som varit kallt. Våren är här, och sommaren följer efter. Det är jag nästan säker på. Men idag då dimman ligger så tät så tät, känns det som om vi aldrig tinar upp. Att vi alltid är i en dvala. Men jag tror nog att vi tinar upp. Att sommaren snart är här. Men nu ligger täcket så tätt så tätt. Men det lättar nog så vi får av oss det. För snart är sommaren här.

Ibland blir jag så trött, trött på att inte kunna planera livet, att alltid stå beredd, färdigklädd och klar. Att alltid vänta på att man ska stå till tjänst. Inte bara jobbet, utan allt i livet. Ibland känns det som jag gjort ngt fel, fast jag kanske inte har det? Ibland kanske tårarna kommer, som idag. Ibland känns det som kniven mot strupen. Som det var i vintras, fast värre. Varför får jag altlid reda på saker i sista hand? Varför känner jag mig bortglömd? Är jag ensammen kvar?! Ibland känns livet så mörkt så mörkt, snälla, var är min ljusglimt i livet? Det kan lika gärna vara ett sms, eller ett hej på msn. Men ibland känner jag mig helt ensammen i allt. Idag är en sån dag då tårarna rinner, jag kämpar emot.  Ibland känns allt bara så tungt. Är det jag som gjort ngt fel? Eller är det du? Ibland vet jag inte var jag har mig själv. Hjälp mig att hitta mig. Ibland känns det så lätt så lätt. Men varför är allt så tungt ibland? Varför kan inte allt rinna av? Varför måste man se saker långt efter de har hänt? Varför kan jag inte släppa det? Varför har den här vintern varit bland de jobbigaste. Ibland skiner solen, ibland kommer molnen. Det är som livet är, upp och ner, bak och fram.

Ibland rinner tårarna.
Ibland är det en sån dag,
Idag är det ibland.

Har som sagt varit krasslig hela veckan. Det är bättre nu, men fortfarande inte riktigt bra. Men jag försöker hålla modet uppe iaf. Behöver ta tag i hemmet idag. Det ser för jäkligt ut. Och jag måste även byta sängkläder. Desstuom ska jag börja jobba kl 13. Måste dessutom ner till spelbutiken och skicka iväg ett paket. Men det löser sig nog. Jag tänkte iaf börja med att slänga i en maskin  så jag får lite tvättade underkläder.

Men nu kan jag inte sitta här längre. Nu MÅSTE jag göra ngt.

Hela kroppen säger till mig att det är vår! Äntligen! Då är det inte långt kvar tills det är sommar. Man kan nu sitta på ballkongen och känna värmen från solen, har ju ballkongen i söderläge. Så nu börjar det klia i fingrarna till att fixa iordning ballkongen. Får se hur det blir. Har mina idéer iaf.

Hästarna har börjat tappa vinterskruden, så nu står man inför några månader med att bli klädd i päls varje gång man borstar. Idag så skoddes även Vattar och nu är vinter sulorna borta och han är bara broddad i fram nu. Känns riktigt skönt. Idag kom även Vattars nya täcke. Jäklarns så snyggt det är :) Kommer lätt att vara snyggast i hagen. Mörkblått med guldkanter. Snyggingen. Ska slänga ut en bild på det sen.

Men nu ska jag lägga mig i soffan. Är verkligen helslut.

Va till vårdcentralen imorse. Visade sig att jag hade urinvägsinfektion och bronkit. Fick pencilin och hostmedicin. Känns rätt skönt. Lite piggare nu iaf. Det är helt underbart väder ute och jag har hästabstinens så det bara skriker om det. Har beställt ett sverigetäcke till Vattar. Ett tunt regntäcke, har bara fleecefodrade än så länge. Och snart börjar det ju bli riktigt varmt så han måste ha ngt tunnare oxå.

Idag har jag legat med 40 grasers feber. Har bara 38 nu. Men får iaf i mig lite mat.
Jenny är underbar och fixar hästarna åt mig. Skulle verkligen inte ens kunna ta mig ut till stallet just nu, då jag knappt orkar ta mig till köket.

Jag är så glad att jag verkligen har funnit en vän mer och mer för varje dag!
JAg är så glad att jag har DIG LOVISA! Du har stöttat mig massor i det jobbiga! Du ska veta att du betyder massor för mig!