Lina bloggar

Ibland kan man känna, att man inte gjort något. Men ändå hunnit med massor. I helgen har jag egentligen hunnit med massor, trots att jag jobbade hela lördagen så det vart inte så mkt med den. Men igår va jag duktig och tvättade, red, smorde sadeln, tvättade hästgrejor och så. Idag tänkte jag bege mig till Uppsala, ska bla köpa en födelsedagspresent till MArtin som fyllde år i januari.

Älskar dig mitt hjärta!

Ja det är verkligen. Massor, massor med allt. Har jobbat på Både Viggen/Alba och nere på Tärnan. Vattar hinns med riktigt ordentligt. Motion minst fem dagar i veckan. Älskar verkligen nya stallet. :) Jag känner att jag inte hinner med livet, men det kanske är så bara just nu. Det kanske lättar.

Idag har jag storstädat hela lägenheten. Eller hela är väl och ta i. HAr klädkammaren kvar. Så nu kanske man vågar sig på att lägga upp lite bilder på sitt hem. Känner mig riktigt duktig iaf. Allt är dammtorkat, dammsugit och våttorkat. Känns jätte skönt. :)

Eller det är egentligen pappas. Men iaf. Det är en fin SAAB 9000 CSE med 2,0turbo. Den är riktigt bra. Har alltid startat och varit pålitlig. Men inte igår. HEla bilen var stendöd. :( Tina och Manfred fick komma med startkablar. Och han skuttade igång på första försöket. Nu hoppas jag på att den startar igen när jag ska åka.

Batteriet va dött.
Nu är Tina och Manfredhär och ska hjälpa mig...

När hon vaknade på morgonen, väcktes hon av en strimma av solsken som retade henne i ögonen. Hon vände sig om och slog upp ögonen. Hon möttes av en ryggtavla som hon inte kände igen. Blicken letade sig runt i rummet. Hon kände inte igen sig. Lisa vände sig om och satte sig på kanten av sängen. Ryggtavlan andades tungt och han sov fortfarande. Hon smög sig ut i hallen, det snurrade till i huvudet medans hon stängde dragkedjan på stövlarna. Lisa tog skinjackan och öppnade försiktigt dörren och gick ut i trapphuset. Hon stängde dörren lika försiktigt igen. Hon gick med försiktiga kliv ned för trapphuset, det ekade av hennes klackar som sattes ned på trappstegen. Hon gick de två trapporna ned till ytterdörren. Stegen gick sagta och lite vingligt. Nog var hon fortfarande berusad av alkoholen sen kvällen innan. Lisa kom ut på gatan och tittade sig omkring. Den kalla marssolen lös klar på himlen. Staden hade sagta börjat vakna upp igen. Hon tittade åt båda hållen och började gå åt höger, upp för backen mot hennes gata. Tankarna började cirkulera i Lisas huvud och hon började undra hur kvällen egentligen hade varit. Var hade hon varit? Och vem hade hon vaknat upp med? Hon ville inte väcka honom innan hon gick för att kolla vem det var. Det kanske var så att hon inte ville veta vem det var. Medans tankarna snurrade gick hon med vingliga steg. Hon vek in till vänster på havsvägen och såg snart sin trappuppgång.

När Lisa kommit upp till hennes lägenhet drog hon upp dragkedjorna på stövlarna och sprakade av sig dom. Hon klädde av sig påvägen in till duschen och lämnade ett spår av kläder på golvet. Vattnet från duschen rann ned över henne och det brände på kroppen. Lisa stod länge och bara njöt av värmen. Hon hade helt kopplat bort tankarna för en stund. Hon drog på sig morgonrocken och snodde en handduk runt håret och gick ut i köket. Där stod allt i sin ordning och hon tog ett glas vatten och en alvedon. Huvudvärken hade börjat komma så smått smygande. Lisa kröp ner under en filt i soffan och slog på teven. Det var repriser av veckans program och hon bara slökollade lite. Men hon orkade inte så länge innan hennes ögon föll ihop. Hon vaknade ett par timmar senare och kände sig lite piggare, och började fundera över var hennes telefon hade tagit vägen. Lisa gick upp från soffan och tog sig ut i hallen och tog upp handväskan. Där i låg telefonen och hon kollade på den, det syntes inget på displayen och hon försökte sätta på telefonen. Död, helt stendöd. Hon gick in i sovrummet och satte i laddaren i telefonen. Hon satte sig på sängkanten och väntade på att telefonen skulle få lite batteri så hon kunde få på den. När hon väl fått på telefonen så piper det till flera gånger. 7st sms hade hon fått, två var från Fia som undrade var hon var, 1 från Lisas mamma, sen var det 4 st sms från ett nummer hon inte kände igen. Det var samma meddelande som var skickat fyra gånger.

"Jag vet vad du gjorde i natt, det är bara att erkänna"

Lisa tittade förbryllt på mobilen och tankarna gick om och om igen, vad hade hon gjort? Visst hade hon minnesluckor under kvällen, men något så allvarligt som det lät kan det väl inte vara. Eller?! Hon lutade sig bakåt och föll bakåt i sängen. Hon blundade, och snart var hon i drömmarnas värld igen. Tills mobilen ringde.
- Hallå, det är Lisa.
-Det är bara att erkänna, jag vet vad du gjorde i natt.
klick.
Den som ringde lag på. Det var från dolt nummer. Hon gick in i vardagsrummet igen och slog igång sin laptop. Hon kopplade upp sig på nätet och gick in på eniro för att kolla upp vem som skickat sms till henne. En adress kom fram men inget namb.

Stenön
78965 Solö by

Det var ön som låg utanför staden. Bara en massa sten och berg, med en liten liten stuga på. Men kunde någon bo där? Och hur hade denna fått hennes nummer? Och vad visste denne om vad som hänt under natten?

travar.


hmmm... men han är snygg iaf. :)


travar


studds och hopp

Hon gick sakta genom samhället. Vinden tog i och det isade i kinderna. Hon hade önskat att hon hade tagit den varmare jackan. Men den lilla skinjackan va ju så snygg till den korta cerisa klänningen med vita blommor. Nylonstrumpbyxorna var trasiga. Det hade varit en kväll med både mycket alkohol, bråk och äkta vänskap. Hon vinglade till och klacken vek sig, hon föll ner på knä. Knäet gjorde ont och lite blod sipprade sakta fram. Men av alkoholens rus kände hon inget. Hon blev mest förbannad att hon ramlade. Hon satte sig på trottoarkanten och tog fram mobilen ur handväskan. Mobilen var död. Hon provade att sätta på den, men batteriet var tydligen urladdat. Hon mindes sakta att hon pratat mycket i telefonen och att batteriet tagit slut. När hon lämnade festen hade hon sprungit iväg, utan att säga något till någon. En kille, Tobias hade sprungit efter henne och bett henne att vänta. Men hon hade slitit sig ur hans grepp och fortsatt promenaden hemåt. Nu undrade hon varför hon hade lämnat festen så tidigt. Hon tittade på klockan hon hade om armen, den glittrade så fint med sina vita stenar. kvart över 2, lördag kväll, tidig söndagmorgon. Hon reste sig upp och fortsatte gå. Efter ett tag när hon gått på gatan hemåt, hörde hon musik som skrålade ur en av villorna. Alkoholen hade hon fortfarande kvar i kroppen. Hon tog ett djupt andetag och gick in på den knastrande grusgången. Dörren öppnades och tre killar och en tjej väller ut genom den.
- Men Lisa, visst va det så du hette? Ska du ha en cigg? säger en av killarna hon känner igen. Men varifrån var det hon hade sett honom tidigare? Hon tänke till en gång innan hon svarade, hon gillar ju inte cigg. Men att komma in i gruppen så kanske det var värt det.
- Ja visst kan jag ta en, sa hon lite checkt.
Hon tog ciggen och en av de andra killarna gav henne eld. Hon drog in röken och kände hur den välde in i lungorna. Lisa hostade till en gång och killarna log lite åt henne. Men hon ville ju inte visa att hon inte ville ha ciggen, så sakta munbloss efter munbloss så försvann ciggen sakta. De tre killarna och tjejen pratade med varandra. Lisa stod och iaktog och lyssnade. Den ena killen lag om armen runt Lisa:
- Du ska väl hänga på in?
väl inne kryllade av folk. Inte många hon kände igen, de var äldre än henne. Spritflaskor, ölburkar och ciderflaskor stod det mängder av i alla hörn av villan. Musiken var högljudd och Lisa hörde knappt vad hon tänkte. Killen som hade lagt om armen runt henne presenterade sig som Kalle. Han var lång, mörk och hade bruna vackra ögon. Han tog fram en cider åt henne, och hon drack med stora tunga klunkar. Hon kände hur hon fylldes igen. Var det av en lycka eller var det av något annat? En tillfredställelse? Kalle tog med henne runt och presenterade henne. Men det gick runt i hennes huvud och hon hade ingen aning om vilka hälften var som hade presenterat sig. Festen började klinga ut. Nu var det bara hon, kalle och tre andra kvar. De satt alla fem i soffan och snackade, men en efter en somnade, det var tidigt på söndagsmorgonen och det hade börjat ljusna ute. Lisa hade ingen aning om vad klockan var, men det var en söndagsmorgon i mars så klockan borde vara framåt 6. Kalle hade somnat med huvudet mot Lisas axeln. Han andades tungt och Lisa försökte försiktigt komma loss. Men då vaknade Kalle till.
- Jag tänkte gå hem nu sa Lisa
- Redan svarade Kalle, festen har ju inte slutat än?
- Jo det har den, alla här ligger och sover, så jag tänkte gå hem till mig nu.
- Inte ska en sån vacker tjej som du gå hem ensamen den här tiden på dygnet?
- Jodå, det ska nog gå bra.
- Åt vilket håll bor du? Jag följer dig. Jag bor på skepparevägen.
- Ska åt hamnen, så det är ju åt samma håll. Kom så går vi.
Lisa och Kalle klev ut i den kalla marsluften. Det blåste inte lika mycket som tidigare, men luften kändes kall och rå. De började sakta gå ned mot hamnen.

Dimman ligger som ett tungt täcke över hela staden. Den är så tät så tät att man inte ser över till ön. Luften känns tung och lite fuktig. Gatlampans sken ser suddigt ut när jag tittar genom fönstret. Grenarna på träden vajar till emellanåt. Ett löv virvlar stillsamt förbi i gatlyktans sken. Ingen ses ute på gatan, det är tomt och tyst. Ibland åker en bil förbi. Men inte ofta. Lamporna lyser ut ur lägenheterna. Någon sitter och tittar på teve, en annan ligger kanske och läser. Vad alla människor gör denna dimmiga kväll, kan ingen av oss veta. Någon kanske sitter och funderar över livet, en annan kanske sover. Staden är i ett sovande tillstånd nu. Som om den gått i dvala. Men solen tittar fram ibland och börjar tina upp det som varit kallt. Våren är här, och sommaren följer efter. Det är jag nästan säker på. Men idag då dimman ligger så tät så tät, känns det som om vi aldrig tinar upp. Att vi alltid är i en dvala. Men jag tror nog att vi tinar upp. Att sommaren snart är här. Men nu ligger täcket så tätt så tätt. Men det lättar nog så vi får av oss det. För snart är sommaren här.

Ibland blir jag så trött, trött på att inte kunna planera livet, att alltid stå beredd, färdigklädd och klar. Att alltid vänta på att man ska stå till tjänst. Inte bara jobbet, utan allt i livet. Ibland känns det som jag gjort ngt fel, fast jag kanske inte har det? Ibland kanske tårarna kommer, som idag. Ibland känns det som kniven mot strupen. Som det var i vintras, fast värre. Varför får jag altlid reda på saker i sista hand? Varför känner jag mig bortglömd? Är jag ensammen kvar?! Ibland känns livet så mörkt så mörkt, snälla, var är min ljusglimt i livet? Det kan lika gärna vara ett sms, eller ett hej på msn. Men ibland känner jag mig helt ensammen i allt. Idag är en sån dag då tårarna rinner, jag kämpar emot.  Ibland känns allt bara så tungt. Är det jag som gjort ngt fel? Eller är det du? Ibland vet jag inte var jag har mig själv. Hjälp mig att hitta mig. Ibland känns det så lätt så lätt. Men varför är allt så tungt ibland? Varför kan inte allt rinna av? Varför måste man se saker långt efter de har hänt? Varför kan jag inte släppa det? Varför har den här vintern varit bland de jobbigaste. Ibland skiner solen, ibland kommer molnen. Det är som livet är, upp och ner, bak och fram.

Ibland rinner tårarna.
Ibland är det en sån dag,
Idag är det ibland.

Har som sagt varit krasslig hela veckan. Det är bättre nu, men fortfarande inte riktigt bra. Men jag försöker hålla modet uppe iaf. Behöver ta tag i hemmet idag. Det ser för jäkligt ut. Och jag måste även byta sängkläder. Desstuom ska jag börja jobba kl 13. Måste dessutom ner till spelbutiken och skicka iväg ett paket. Men det löser sig nog. Jag tänkte iaf börja med att slänga i en maskin  så jag får lite tvättade underkläder.

Men nu kan jag inte sitta här längre. Nu MÅSTE jag göra ngt.

Hela kroppen säger till mig att det är vår! Äntligen! Då är det inte långt kvar tills det är sommar. Man kan nu sitta på ballkongen och känna värmen från solen, har ju ballkongen i söderläge. Så nu börjar det klia i fingrarna till att fixa iordning ballkongen. Får se hur det blir. Har mina idéer iaf.

Hästarna har börjat tappa vinterskruden, så nu står man inför några månader med att bli klädd i päls varje gång man borstar. Idag så skoddes även Vattar och nu är vinter sulorna borta och han är bara broddad i fram nu. Känns riktigt skönt. Idag kom även Vattars nya täcke. Jäklarns så snyggt det är :) Kommer lätt att vara snyggast i hagen. Mörkblått med guldkanter. Snyggingen. Ska slänga ut en bild på det sen.

Men nu ska jag lägga mig i soffan. Är verkligen helslut.