Del 2
När hon vaknade på morgonen, väcktes hon av en strimma av solsken som retade henne i ögonen. Hon vände sig om och slog upp ögonen. Hon möttes av en ryggtavla som hon inte kände igen. Blicken letade sig runt i rummet. Hon kände inte igen sig. Lisa vände sig om och satte sig på kanten av sängen. Ryggtavlan andades tungt och han sov fortfarande. Hon smög sig ut i hallen, det snurrade till i huvudet medans hon stängde dragkedjan på stövlarna. Lisa tog skinjackan och öppnade försiktigt dörren och gick ut i trapphuset. Hon stängde dörren lika försiktigt igen. Hon gick med försiktiga kliv ned för trapphuset, det ekade av hennes klackar som sattes ned på trappstegen. Hon gick de två trapporna ned till ytterdörren. Stegen gick sagta och lite vingligt. Nog var hon fortfarande berusad av alkoholen sen kvällen innan. Lisa kom ut på gatan och tittade sig omkring. Den kalla marssolen lös klar på himlen. Staden hade sagta börjat vakna upp igen. Hon tittade åt båda hållen och började gå åt höger, upp för backen mot hennes gata. Tankarna började cirkulera i Lisas huvud och hon började undra hur kvällen egentligen hade varit. Var hade hon varit? Och vem hade hon vaknat upp med? Hon ville inte väcka honom innan hon gick för att kolla vem det var. Det kanske var så att hon inte ville veta vem det var. Medans tankarna snurrade gick hon med vingliga steg. Hon vek in till vänster på havsvägen och såg snart sin trappuppgång.
När Lisa kommit upp till hennes lägenhet drog hon upp dragkedjorna på stövlarna och sprakade av sig dom. Hon klädde av sig påvägen in till duschen och lämnade ett spår av kläder på golvet. Vattnet från duschen rann ned över henne och det brände på kroppen. Lisa stod länge och bara njöt av värmen. Hon hade helt kopplat bort tankarna för en stund. Hon drog på sig morgonrocken och snodde en handduk runt håret och gick ut i köket. Där stod allt i sin ordning och hon tog ett glas vatten och en alvedon. Huvudvärken hade börjat komma så smått smygande. Lisa kröp ner under en filt i soffan och slog på teven. Det var repriser av veckans program och hon bara slökollade lite. Men hon orkade inte så länge innan hennes ögon föll ihop. Hon vaknade ett par timmar senare och kände sig lite piggare, och började fundera över var hennes telefon hade tagit vägen. Lisa gick upp från soffan och tog sig ut i hallen och tog upp handväskan. Där i låg telefonen och hon kollade på den, det syntes inget på displayen och hon försökte sätta på telefonen. Död, helt stendöd. Hon gick in i sovrummet och satte i laddaren i telefonen. Hon satte sig på sängkanten och väntade på att telefonen skulle få lite batteri så hon kunde få på den. När hon väl fått på telefonen så piper det till flera gånger. 7st sms hade hon fått, två var från Fia som undrade var hon var, 1 från Lisas mamma, sen var det 4 st sms från ett nummer hon inte kände igen. Det var samma meddelande som var skickat fyra gånger.
"Jag vet vad du gjorde i natt, det är bara att erkänna"
Lisa tittade förbryllt på mobilen och tankarna gick om och om igen, vad hade hon gjort? Visst hade hon minnesluckor under kvällen, men något så allvarligt som det lät kan det väl inte vara. Eller?! Hon lutade sig bakåt och föll bakåt i sängen. Hon blundade, och snart var hon i drömmarnas värld igen. Tills mobilen ringde.
- Hallå, det är Lisa.
-Det är bara att erkänna, jag vet vad du gjorde i natt.
klick.
Den som ringde lag på. Det var från dolt nummer. Hon gick in i vardagsrummet igen och slog igång sin laptop. Hon kopplade upp sig på nätet och gick in på eniro för att kolla upp vem som skickat sms till henne. En adress kom fram men inget namb.
Stenön
78965 Solö by
Det var ön som låg utanför staden. Bara en massa sten och berg, med en liten liten stuga på. Men kunde någon bo där? Och hur hade denna fått hennes nummer? Och vad visste denne om vad som hänt under natten?
När Lisa kommit upp till hennes lägenhet drog hon upp dragkedjorna på stövlarna och sprakade av sig dom. Hon klädde av sig påvägen in till duschen och lämnade ett spår av kläder på golvet. Vattnet från duschen rann ned över henne och det brände på kroppen. Lisa stod länge och bara njöt av värmen. Hon hade helt kopplat bort tankarna för en stund. Hon drog på sig morgonrocken och snodde en handduk runt håret och gick ut i köket. Där stod allt i sin ordning och hon tog ett glas vatten och en alvedon. Huvudvärken hade börjat komma så smått smygande. Lisa kröp ner under en filt i soffan och slog på teven. Det var repriser av veckans program och hon bara slökollade lite. Men hon orkade inte så länge innan hennes ögon föll ihop. Hon vaknade ett par timmar senare och kände sig lite piggare, och började fundera över var hennes telefon hade tagit vägen. Lisa gick upp från soffan och tog sig ut i hallen och tog upp handväskan. Där i låg telefonen och hon kollade på den, det syntes inget på displayen och hon försökte sätta på telefonen. Död, helt stendöd. Hon gick in i sovrummet och satte i laddaren i telefonen. Hon satte sig på sängkanten och väntade på att telefonen skulle få lite batteri så hon kunde få på den. När hon väl fått på telefonen så piper det till flera gånger. 7st sms hade hon fått, två var från Fia som undrade var hon var, 1 från Lisas mamma, sen var det 4 st sms från ett nummer hon inte kände igen. Det var samma meddelande som var skickat fyra gånger.
"Jag vet vad du gjorde i natt, det är bara att erkänna"
Lisa tittade förbryllt på mobilen och tankarna gick om och om igen, vad hade hon gjort? Visst hade hon minnesluckor under kvällen, men något så allvarligt som det lät kan det väl inte vara. Eller?! Hon lutade sig bakåt och föll bakåt i sängen. Hon blundade, och snart var hon i drömmarnas värld igen. Tills mobilen ringde.
- Hallå, det är Lisa.
-Det är bara att erkänna, jag vet vad du gjorde i natt.
klick.
Den som ringde lag på. Det var från dolt nummer. Hon gick in i vardagsrummet igen och slog igång sin laptop. Hon kopplade upp sig på nätet och gick in på eniro för att kolla upp vem som skickat sms till henne. En adress kom fram men inget namb.
Stenön
78965 Solö by
Det var ön som låg utanför staden. Bara en massa sten och berg, med en liten liten stuga på. Men kunde någon bo där? Och hur hade denna fått hennes nummer? Och vad visste denne om vad som hänt under natten?
Del 1
Hon gick sakta genom samhället. Vinden tog i och det isade i kinderna. Hon hade önskat att hon hade tagit den varmare jackan. Men den lilla skinjackan va ju så snygg till den korta cerisa klänningen med vita blommor. Nylonstrumpbyxorna var trasiga. Det hade varit en kväll med både mycket alkohol, bråk och äkta vänskap. Hon vinglade till och klacken vek sig, hon föll ner på knä. Knäet gjorde ont och lite blod sipprade sakta fram. Men av alkoholens rus kände hon inget. Hon blev mest förbannad att hon ramlade. Hon satte sig på trottoarkanten och tog fram mobilen ur handväskan. Mobilen var död. Hon provade att sätta på den, men batteriet var tydligen urladdat. Hon mindes sakta att hon pratat mycket i telefonen och att batteriet tagit slut. När hon lämnade festen hade hon sprungit iväg, utan att säga något till någon. En kille, Tobias hade sprungit efter henne och bett henne att vänta. Men hon hade slitit sig ur hans grepp och fortsatt promenaden hemåt. Nu undrade hon varför hon hade lämnat festen så tidigt. Hon tittade på klockan hon hade om armen, den glittrade så fint med sina vita stenar. kvart över 2, lördag kväll, tidig söndagmorgon. Hon reste sig upp och fortsatte gå. Efter ett tag när hon gått på gatan hemåt, hörde hon musik som skrålade ur en av villorna. Alkoholen hade hon fortfarande kvar i kroppen. Hon tog ett djupt andetag och gick in på den knastrande grusgången. Dörren öppnades och tre killar och en tjej väller ut genom den.
- Men Lisa, visst va det så du hette? Ska du ha en cigg? säger en av killarna hon känner igen. Men varifrån var det hon hade sett honom tidigare? Hon tänke till en gång innan hon svarade, hon gillar ju inte cigg. Men att komma in i gruppen så kanske det var värt det.
- Ja visst kan jag ta en, sa hon lite checkt.
Hon tog ciggen och en av de andra killarna gav henne eld. Hon drog in röken och kände hur den välde in i lungorna. Lisa hostade till en gång och killarna log lite åt henne. Men hon ville ju inte visa att hon inte ville ha ciggen, så sakta munbloss efter munbloss så försvann ciggen sakta. De tre killarna och tjejen pratade med varandra. Lisa stod och iaktog och lyssnade. Den ena killen lag om armen runt Lisa:
- Du ska väl hänga på in?
väl inne kryllade av folk. Inte många hon kände igen, de var äldre än henne. Spritflaskor, ölburkar och ciderflaskor stod det mängder av i alla hörn av villan. Musiken var högljudd och Lisa hörde knappt vad hon tänkte. Killen som hade lagt om armen runt henne presenterade sig som Kalle. Han var lång, mörk och hade bruna vackra ögon. Han tog fram en cider åt henne, och hon drack med stora tunga klunkar. Hon kände hur hon fylldes igen. Var det av en lycka eller var det av något annat? En tillfredställelse? Kalle tog med henne runt och presenterade henne. Men det gick runt i hennes huvud och hon hade ingen aning om vilka hälften var som hade presenterat sig. Festen började klinga ut. Nu var det bara hon, kalle och tre andra kvar. De satt alla fem i soffan och snackade, men en efter en somnade, det var tidigt på söndagsmorgonen och det hade börjat ljusna ute. Lisa hade ingen aning om vad klockan var, men det var en söndagsmorgon i mars så klockan borde vara framåt 6. Kalle hade somnat med huvudet mot Lisas axeln. Han andades tungt och Lisa försökte försiktigt komma loss. Men då vaknade Kalle till.
- Jag tänkte gå hem nu sa Lisa
- Redan svarade Kalle, festen har ju inte slutat än?
- Jo det har den, alla här ligger och sover, så jag tänkte gå hem till mig nu.
- Inte ska en sån vacker tjej som du gå hem ensamen den här tiden på dygnet?
- Jodå, det ska nog gå bra.
- Åt vilket håll bor du? Jag följer dig. Jag bor på skepparevägen.
- Ska åt hamnen, så det är ju åt samma håll. Kom så går vi.
Lisa och Kalle klev ut i den kalla marsluften. Det blåste inte lika mycket som tidigare, men luften kändes kall och rå. De började sakta gå ned mot hamnen.
- Men Lisa, visst va det så du hette? Ska du ha en cigg? säger en av killarna hon känner igen. Men varifrån var det hon hade sett honom tidigare? Hon tänke till en gång innan hon svarade, hon gillar ju inte cigg. Men att komma in i gruppen så kanske det var värt det.
- Ja visst kan jag ta en, sa hon lite checkt.
Hon tog ciggen och en av de andra killarna gav henne eld. Hon drog in röken och kände hur den välde in i lungorna. Lisa hostade till en gång och killarna log lite åt henne. Men hon ville ju inte visa att hon inte ville ha ciggen, så sakta munbloss efter munbloss så försvann ciggen sakta. De tre killarna och tjejen pratade med varandra. Lisa stod och iaktog och lyssnade. Den ena killen lag om armen runt Lisa:
- Du ska väl hänga på in?
väl inne kryllade av folk. Inte många hon kände igen, de var äldre än henne. Spritflaskor, ölburkar och ciderflaskor stod det mängder av i alla hörn av villan. Musiken var högljudd och Lisa hörde knappt vad hon tänkte. Killen som hade lagt om armen runt henne presenterade sig som Kalle. Han var lång, mörk och hade bruna vackra ögon. Han tog fram en cider åt henne, och hon drack med stora tunga klunkar. Hon kände hur hon fylldes igen. Var det av en lycka eller var det av något annat? En tillfredställelse? Kalle tog med henne runt och presenterade henne. Men det gick runt i hennes huvud och hon hade ingen aning om vilka hälften var som hade presenterat sig. Festen började klinga ut. Nu var det bara hon, kalle och tre andra kvar. De satt alla fem i soffan och snackade, men en efter en somnade, det var tidigt på söndagsmorgonen och det hade börjat ljusna ute. Lisa hade ingen aning om vad klockan var, men det var en söndagsmorgon i mars så klockan borde vara framåt 6. Kalle hade somnat med huvudet mot Lisas axeln. Han andades tungt och Lisa försökte försiktigt komma loss. Men då vaknade Kalle till.
- Jag tänkte gå hem nu sa Lisa
- Redan svarade Kalle, festen har ju inte slutat än?
- Jo det har den, alla här ligger och sover, så jag tänkte gå hem till mig nu.
- Inte ska en sån vacker tjej som du gå hem ensamen den här tiden på dygnet?
- Jodå, det ska nog gå bra.
- Åt vilket håll bor du? Jag följer dig. Jag bor på skepparevägen.
- Ska åt hamnen, så det är ju åt samma håll. Kom så går vi.
Lisa och Kalle klev ut i den kalla marsluften. Det blåste inte lika mycket som tidigare, men luften kändes kall och rå. De började sakta gå ned mot hamnen.