Del 1
Hon gick sakta genom samhället. Vinden tog i och det isade i kinderna. Hon hade önskat att hon hade tagit den varmare jackan. Men den lilla skinjackan va ju så snygg till den korta cerisa klänningen med vita blommor. Nylonstrumpbyxorna var trasiga. Det hade varit en kväll med både mycket alkohol, bråk och äkta vänskap. Hon vinglade till och klacken vek sig, hon föll ner på knä. Knäet gjorde ont och lite blod sipprade sakta fram. Men av alkoholens rus kände hon inget. Hon blev mest förbannad att hon ramlade. Hon satte sig på trottoarkanten och tog fram mobilen ur handväskan. Mobilen var död. Hon provade att sätta på den, men batteriet var tydligen urladdat. Hon mindes sakta att hon pratat mycket i telefonen och att batteriet tagit slut. När hon lämnade festen hade hon sprungit iväg, utan att säga något till någon. En kille, Tobias hade sprungit efter henne och bett henne att vänta. Men hon hade slitit sig ur hans grepp och fortsatt promenaden hemåt. Nu undrade hon varför hon hade lämnat festen så tidigt. Hon tittade på klockan hon hade om armen, den glittrade så fint med sina vita stenar. kvart över 2, lördag kväll, tidig söndagmorgon. Hon reste sig upp och fortsatte gå. Efter ett tag när hon gått på gatan hemåt, hörde hon musik som skrålade ur en av villorna. Alkoholen hade hon fortfarande kvar i kroppen. Hon tog ett djupt andetag och gick in på den knastrande grusgången. Dörren öppnades och tre killar och en tjej väller ut genom den.
- Men Lisa, visst va det så du hette? Ska du ha en cigg? säger en av killarna hon känner igen. Men varifrån var det hon hade sett honom tidigare? Hon tänke till en gång innan hon svarade, hon gillar ju inte cigg. Men att komma in i gruppen så kanske det var värt det.
- Ja visst kan jag ta en, sa hon lite checkt.
Hon tog ciggen och en av de andra killarna gav henne eld. Hon drog in röken och kände hur den välde in i lungorna. Lisa hostade till en gång och killarna log lite åt henne. Men hon ville ju inte visa att hon inte ville ha ciggen, så sakta munbloss efter munbloss så försvann ciggen sakta. De tre killarna och tjejen pratade med varandra. Lisa stod och iaktog och lyssnade. Den ena killen lag om armen runt Lisa:
- Du ska väl hänga på in?
väl inne kryllade av folk. Inte många hon kände igen, de var äldre än henne. Spritflaskor, ölburkar och ciderflaskor stod det mängder av i alla hörn av villan. Musiken var högljudd och Lisa hörde knappt vad hon tänkte. Killen som hade lagt om armen runt henne presenterade sig som Kalle. Han var lång, mörk och hade bruna vackra ögon. Han tog fram en cider åt henne, och hon drack med stora tunga klunkar. Hon kände hur hon fylldes igen. Var det av en lycka eller var det av något annat? En tillfredställelse? Kalle tog med henne runt och presenterade henne. Men det gick runt i hennes huvud och hon hade ingen aning om vilka hälften var som hade presenterat sig. Festen började klinga ut. Nu var det bara hon, kalle och tre andra kvar. De satt alla fem i soffan och snackade, men en efter en somnade, det var tidigt på söndagsmorgonen och det hade börjat ljusna ute. Lisa hade ingen aning om vad klockan var, men det var en söndagsmorgon i mars så klockan borde vara framåt 6. Kalle hade somnat med huvudet mot Lisas axeln. Han andades tungt och Lisa försökte försiktigt komma loss. Men då vaknade Kalle till.
- Jag tänkte gå hem nu sa Lisa
- Redan svarade Kalle, festen har ju inte slutat än?
- Jo det har den, alla här ligger och sover, så jag tänkte gå hem till mig nu.
- Inte ska en sån vacker tjej som du gå hem ensamen den här tiden på dygnet?
- Jodå, det ska nog gå bra.
- Åt vilket håll bor du? Jag följer dig. Jag bor på skepparevägen.
- Ska åt hamnen, så det är ju åt samma håll. Kom så går vi.
Lisa och Kalle klev ut i den kalla marsluften. Det blåste inte lika mycket som tidigare, men luften kändes kall och rå. De började sakta gå ned mot hamnen.
- Men Lisa, visst va det så du hette? Ska du ha en cigg? säger en av killarna hon känner igen. Men varifrån var det hon hade sett honom tidigare? Hon tänke till en gång innan hon svarade, hon gillar ju inte cigg. Men att komma in i gruppen så kanske det var värt det.
- Ja visst kan jag ta en, sa hon lite checkt.
Hon tog ciggen och en av de andra killarna gav henne eld. Hon drog in röken och kände hur den välde in i lungorna. Lisa hostade till en gång och killarna log lite åt henne. Men hon ville ju inte visa att hon inte ville ha ciggen, så sakta munbloss efter munbloss så försvann ciggen sakta. De tre killarna och tjejen pratade med varandra. Lisa stod och iaktog och lyssnade. Den ena killen lag om armen runt Lisa:
- Du ska väl hänga på in?
väl inne kryllade av folk. Inte många hon kände igen, de var äldre än henne. Spritflaskor, ölburkar och ciderflaskor stod det mängder av i alla hörn av villan. Musiken var högljudd och Lisa hörde knappt vad hon tänkte. Killen som hade lagt om armen runt henne presenterade sig som Kalle. Han var lång, mörk och hade bruna vackra ögon. Han tog fram en cider åt henne, och hon drack med stora tunga klunkar. Hon kände hur hon fylldes igen. Var det av en lycka eller var det av något annat? En tillfredställelse? Kalle tog med henne runt och presenterade henne. Men det gick runt i hennes huvud och hon hade ingen aning om vilka hälften var som hade presenterat sig. Festen började klinga ut. Nu var det bara hon, kalle och tre andra kvar. De satt alla fem i soffan och snackade, men en efter en somnade, det var tidigt på söndagsmorgonen och det hade börjat ljusna ute. Lisa hade ingen aning om vad klockan var, men det var en söndagsmorgon i mars så klockan borde vara framåt 6. Kalle hade somnat med huvudet mot Lisas axeln. Han andades tungt och Lisa försökte försiktigt komma loss. Men då vaknade Kalle till.
- Jag tänkte gå hem nu sa Lisa
- Redan svarade Kalle, festen har ju inte slutat än?
- Jo det har den, alla här ligger och sover, så jag tänkte gå hem till mig nu.
- Inte ska en sån vacker tjej som du gå hem ensamen den här tiden på dygnet?
- Jodå, det ska nog gå bra.
- Åt vilket håll bor du? Jag följer dig. Jag bor på skepparevägen.
- Ska åt hamnen, så det är ju åt samma håll. Kom så går vi.
Lisa och Kalle klev ut i den kalla marsluften. Det blåste inte lika mycket som tidigare, men luften kändes kall och rå. De började sakta gå ned mot hamnen.
Kommentarer
Trackback