Lina bloggar

allt bara rullar på just nu. Och det känns som det bara rullar på fortare och fortare. Men jag känner mig riktigt nöjd med livsituationen ändå. Men nu måste jag bege mig till jobbet. Dessutom har jag världens snyggaste bondbränna XD

hittade den här länken i både Olivia och Matildas blogg. Mkt intressant läsning.

http://varnyavarld.ning.com/profiles/blogs/lite-tankar-om-vacciner-och

idag är det bra segt...

Jag och Lovisa skulle ut och gå i måndags, men det hela slutade med att vi tyckte att det inte skulle vara så lång till promillevägen genom skogen. Så vi kastade oss handlöst ut i skogen över stock och sten. Det var en riktig härlig promenad, och va roligt vi hade. Men vi va bra lost ett tag. Men vi hittade tillslut tillbaka till civilisationen. :)

När man kommer in i stallet direkt. Vikbara sadelhängare till vänster. Boxarna här är godkända för 185 hästar. Detta är nya stallet.

Nyastallet


Gamlastallet, eller ponnystallet, godkänt till 150 hästar. Vattars box med den svarta namnskylten.

En stallgång, foderbordet till höger där man kommer upp till skullen, vattenrummet raktfram


Stallgång


Foderbordet med trapp upp till skullen, här har vi även förvaring av saker.


Foderkammaren


Sadelkammaren

Mera sadelkammare

Det gör ont över mkt idag :(

Idag har p-staven åkt. Läskigt, men samtidigt lite skönt. Tråkigt bara att vara lite handikappad ett par dagar. :(

Igår när jag skulle gå och lägga mig, slocknade hela Öregrund. Och dessutom hade jag inget batteri på mobilen. Jag som skulle ladda den. Men men. Vad allt är skört utan el. Det blir verkligen stillestånd överallt. Inget fungerar. Tänkte att jag kunde ju lägga mig och läsa, jo eller hur?! Hur skulle jag se något? Men hittade sen en av våra pannlampor i hatthyllan. Men hur dum känner man sig inte när man knatar runt med en pannlampa i en lägenhet mitt i natten?! Men jag hörde att nästan hela Roslagen var nedsläckt i natt.

Men livet är egentligen väldigt skört utan el. Hemma hos mamma och pappa finns det iaf vedspis så man kan få varmt i huset och varm mat. Men i en lägenhet med elspis?

Egentligen har ålder någon betydelse?! Eller är det bara siffror på ett papper?! Fast mognad är ju en helt annan grej. Fast samtidigt är man ju inte varken fysiskt eller psykiskt utvecklad på samma sätt som någon som är 10 år äldre. Så är det ju faktiskt. Man har inte gått igenom lika mycket som någon annan som är 5-10 år äldre. Det finns mer erfarenhet och så hos äldre. Så vad söker man egentligen hos yngre personer när det gäller kärleksförhållanden? Är det just att dom är yngre eller är det ren desperation att man inte får något annat? Eller ä'r det bara för att ta någons oskuld? Eller är det just kärleken? Fast kärleken är ju blind. Men samtidigt. Man kan vara jätte kär eller kåt i någon som är bra mycket yngre, men fungerar vardagen? Raggar man på någon bara för att den får gå på systemet eller har en egen lägenhet? Vad är det egentligen som drar? Eller är det att denna äldre är så snäll och säger inte nej? Och då kan få sig ett knull?! Ja inte vet jag. Jag förstår egentligen inte. När jag var 16 år, stod jag i valet och kvalet mellan två killar. Den ena 16 år liksom jag den andra 18 år. Egentligen ingen stor ålderskilnad. Men att jag skulle sitta hemma när han gick på krogen, och när jag sen ville gå på krogen inte ville det för då hade han redan gått igenom det. Nej, jag valde den killen i min egenålder. Vi tog tom. studenten samma dag, samma tid. Och vi är efter 8 år tillsammans fortfarande tillsammans och är sambos. Och vem vet vad som väntar i framtiden...

Jag är snart 25 år, jag har varit på 8 begravningar. Idag blir min 9e. Jag har verkligen börjat förstå att man inte är odödlig. Det är konstigt. För några år sen fanns knappt döden för mig. Idag är den så tydlig. Stöter på den både i jobbet och i det privata. Jag har inom bara några månader förlorat två i cancer. Först min älskade farbror. Lungcancer. Nu Martins morbror. Cancer i svalget. Dom båda hade många år kvar att leva egentligen. Men sjukdomen tog dom båda. Vilken sjukdom egentligen. Fast många idag överlever oxå.

Jag har börjat förstå att alla mina nära och kära kommer aldrig leva för evigt. Jag kommer oxå att dö en dag. Det som skrämmer mig mest är att alla går vi ensamma till döden. Det finns ingen som stöttar en och håller en i handen när det är otäckt. Man kommer att stå där själv. Så som vi blivit skapta. Det skrämmer mig.

Så vi borde ta vara på varje dag vi har med våra älskade, nära och kära, vänner och bekanta. Vi vet aldrig när dagen kommer. Vi kanske inte ens kommer att vara förberädda. Det skrämmer mig.

Ja inte vet jag. Men allt känns bara fel, konstigt ledsamt. Eller jag vet inte hur jag ska beskriva allt. Jag sitter ensammen hemma. Tårarna rullar. Varför är det såhär? Varför? Jag kan inte sätta fingret på det. Det känns bara jobbigt

Just nu känner jag mig dålig på allt.

Bloggar inte.

diskar inte.

Städar inte.

Hör inte av mig till min vänner. :( (Förlåt Lovisa)

Bara INTE

5,5 för den galoppen :D