Lina bloggar

Ibland blir jag så trött, trött på att inte kunna planera livet, att alltid stå beredd, färdigklädd och klar. Att alltid vänta på att man ska stå till tjänst. Inte bara jobbet, utan allt i livet. Ibland känns det som jag gjort ngt fel, fast jag kanske inte har det? Ibland kanske tårarna kommer, som idag. Ibland känns det som kniven mot strupen. Som det var i vintras, fast värre. Varför får jag altlid reda på saker i sista hand? Varför känner jag mig bortglömd? Är jag ensammen kvar?! Ibland känns livet så mörkt så mörkt, snälla, var är min ljusglimt i livet? Det kan lika gärna vara ett sms, eller ett hej på msn. Men ibland känner jag mig helt ensammen i allt. Idag är en sån dag då tårarna rinner, jag kämpar emot.  Ibland känns allt bara så tungt. Är det jag som gjort ngt fel? Eller är det du? Ibland vet jag inte var jag har mig själv. Hjälp mig att hitta mig. Ibland känns det så lätt så lätt. Men varför är allt så tungt ibland? Varför kan inte allt rinna av? Varför måste man se saker långt efter de har hänt? Varför kan jag inte släppa det? Varför har den här vintern varit bland de jobbigaste. Ibland skiner solen, ibland kommer molnen. Det är som livet är, upp och ner, bak och fram.

Ibland rinner tårarna.
Ibland är det en sån dag,
Idag är det ibland.