Lina bloggar

Dimman ligger som ett tungt täcke över hela staden. Den är så tät så tät att man inte ser över till ön. Luften känns tung och lite fuktig. Gatlampans sken ser suddigt ut när jag tittar genom fönstret. Grenarna på träden vajar till emellanåt. Ett löv virvlar stillsamt förbi i gatlyktans sken. Ingen ses ute på gatan, det är tomt och tyst. Ibland åker en bil förbi. Men inte ofta. Lamporna lyser ut ur lägenheterna. Någon sitter och tittar på teve, en annan ligger kanske och läser. Vad alla människor gör denna dimmiga kväll, kan ingen av oss veta. Någon kanske sitter och funderar över livet, en annan kanske sover. Staden är i ett sovande tillstånd nu. Som om den gått i dvala. Men solen tittar fram ibland och börjar tina upp det som varit kallt. Våren är här, och sommaren följer efter. Det är jag nästan säker på. Men idag då dimman ligger så tät så tät, känns det som om vi aldrig tinar upp. Att vi alltid är i en dvala. Men jag tror nog att vi tinar upp. Att sommaren snart är här. Men nu ligger täcket så tätt så tätt. Men det lättar nog så vi får av oss det. För snart är sommaren här.