Mörkrädd
Egentligen, varför? Vad är det som kommer att hända? Allt ser ju precis ut som vanligt?! Men ändå inte?! Mörket kommer och lägger sig som en svart mantel runt allt. Jag hatar när det är mörkt, varför vet jag inte. Det kommer ju inte att hända ngt. Men varför är det egentligen så läskigt?!
Jag kommer ihåg en natt, natten efter min morfar dog (påsken 2004). Jag vaknade, greps av panik, grinade, visste inte var jag var, var va upp och ner? Jag hade inte ngn som helst aning. Det var hur läskigt som helst. Som tur var hade jag Martin liggandes bredivid mig, och han tände lampan och höll om mig. Sen den natten kan jag inte sova när det är mörkt. Det är helt vidrigt. Jag grips nästan av panik. Helst ska teven eller radion oxå vara på. Bara att ngt låter, att jag inte är ensamen i mörkret.
Första natten jag skulle sova i lägenheten alldeles själv gick det faktiskt riktigt bra. Här känner jag mig trygg och lugn. Men inte tusan tycker jag om att sova själv i huset i Lavarö hos mamma och pappa. hua. Det vill jag verkligen inte göra. Och ändå har jag bott där sen jag var 3 år.
Ngnstans jag absolut inte skulle sova själv är på Helsingen. Fy bubblan. vill inte ens gå upp själv på övervåningen när det är mörkt. Hur otäckt som helst. Det känns som ngn är där. Men följer ngn med mig upp är det lugnt. Jag undrar vem det är egentligen?! Jag har mina aningar, men inget som jag kommer att skriva här.
Jag kommer ihåg en natt, natten efter min morfar dog (påsken 2004). Jag vaknade, greps av panik, grinade, visste inte var jag var, var va upp och ner? Jag hade inte ngn som helst aning. Det var hur läskigt som helst. Som tur var hade jag Martin liggandes bredivid mig, och han tände lampan och höll om mig. Sen den natten kan jag inte sova när det är mörkt. Det är helt vidrigt. Jag grips nästan av panik. Helst ska teven eller radion oxå vara på. Bara att ngt låter, att jag inte är ensamen i mörkret.
Första natten jag skulle sova i lägenheten alldeles själv gick det faktiskt riktigt bra. Här känner jag mig trygg och lugn. Men inte tusan tycker jag om att sova själv i huset i Lavarö hos mamma och pappa. hua. Det vill jag verkligen inte göra. Och ändå har jag bott där sen jag var 3 år.
Ngnstans jag absolut inte skulle sova själv är på Helsingen. Fy bubblan. vill inte ens gå upp själv på övervåningen när det är mörkt. Hur otäckt som helst. Det känns som ngn är där. Men följer ngn med mig upp är det lugnt. Jag undrar vem det är egentligen?! Jag har mina aningar, men inget som jag kommer att skriva här.
Kommentarer
Trackback